Fördjupningsuppgift 1

Vi har valt att titta närmare på ett case som rör Sveriges sjukvårdsregioner och dess relationer och samarbeten med leverantörer av ambulanssjukvård. I vårt fall har vi valt att använda Gotlands landsting som exempel. Upphandlingen trädde i kraft 2007 där Falck som är nordens största privata räddningstjänstentreprenör, kom med det vinnande budet. Avtalet innebar att Falck tillhandahåller alla komponenter för att bedriva ambulansverksamhet, d.v.s. fordon, förare och sköterskor. KÄLLA

1. Hur illustrerar caset den roll relationsspecifika tillgångar spelar i make/buy situationer?

Under upphandlingen av ambulanssjukvården på Gotland inkom tre anbud, varav ett från den regionalt finansierade räddningstjänsten. Om räddningstjänsten hade vunnit upphandlingen hade man alltså valt att själva producera tjänsten(make) istället för att köpa in den från marknaden(buy). Vi anser att denna process även går att applicera på andra situationer av upphandlingar inom ambulanssjukvården då samma premisser existerar. Relationsspecifika tillgångar skapas om någon eller flera av fyra följande mål är uppnådda:

* En tillgång lokaliseras på en geografiskt fördelaktig plats för att minimera transport- och lagerkostnader

* En tillgång vars fysiska eller tekniska egenskaper speciellt är framtagna för en viss transaktion

* En tillgång som är inköpt specifikt för att tillfredsställa en speciell köpare och inte hade varit lika lönsam i ett annat företag

* En tillgång som besitter specifik humankapital i form av know how och speciell branschkunskap. (EoS, s.137).

Falck har gjort tydliga relationsspecifika investeringar i form av fysiska tillgångar, lokalisering samt humankapital. Ambulanserna är en fysisk tillgång som är svår att använda till andra ändamål, specifik lokalisering i form av lokalt kontor på orten(närhet till marknaden) och humankapital i form av utbildade ambulansförare och ambulanssjuksköterskor. Innan investeringen och upphandlingen, kan man se det som vilket producerande företag som helst som jämför alternativen av leverantörer. I det här fallet är det framförallt de fysiska och humana tillgångarna som spelar roll i form av ambulanser, utrustning och kompetent personal, för att kunna leverera de inputs som krävs för att landstinget ska kunna bedriva ambulansverksamhet

Tidigare har de enskilda landstingen själva tillahandahållit ambulansverksamheten genom sin egna räddningstjänst men på grund av ineffektivitetsfaktorer som t.ex. koordinationsproblem och agentkostnader har en ”diseconomy of scale” uppstått. Således kostar det mer för landstingen att både tillhandahålla verksamhet för sjukvård och ambulanser än vad det gör om de enbart ägnar sig åt sjukhusverksamhet. Detta innebär att det är mer kostnadseffektivt att outsourca, köpa in tjänsten från en extern aktör genom offentlig upphandling. Matematiskt kan detta defineras som att: TC(Qx , Qy) > TC(Qx, 0) + TC(0, QY) där Qx står för sjukvårdsverksamhet och QY för ambulansverksamhet och TC för totala kostnader(Besanko et. al, 2010).

2. I vilken utsträckning styr förekomsten av relationsspecifika tillgångar företags val att tillverka själva eller köpa in på marknaden?

Klein, Crawford och Alchian (1978, s. 297f) utgår från ett antagande om bunden rationalitet. Även då alla rimliga situationer har tagits med i ett kontrakt är det fortfarande utsatt för risk då innebörden i kontrakten inte alltid respekteras av alla parter. Det grundläggande antagandet i artikeln är att när tillgångar blir relationsspecifika och quasiräntor skapas så ökar också incitamentet för opportunistiskt beteende. Utifrån detta drar de slutsatsen att vertikal integrering(make) är mer sannolikt att observera än investeringar i relationsspecifika tillgångar.

Värdet av quasiräntan för en investering är skillnaden mellan vad företaget är beredda att betala för att behålla tillgången och det belopp ett annat företag skulle vara beredda att betala för att ta över tillgången (Klein et al 1978, s. 298).

Quasiräntan i fallet landstinget/Falck är skillnaden mellan förtjänsten att sälja till Gotland och det näst bästa alternativet, som man här kan tänka sig är ett annat landsting. Räntan är priset hos landstinget Gotland (P´) minus dess kostnader (C) och den initiala investeringen (I). Om man subtraherar priset(minus kostnader och investering) man kan få hos det näst bästa alternativet så får vi quasiräntan. Quasiräntan är alltså den del av investeringen som är direkt knuten till affären med Gotlands landsting. Efter Falck har gjort sin investering kan det uppstå ett så kallat holdup-problem, vilket innebär att Gotlands landsting i det här fallet skulle utnyttja situationen och omförhandla kontraktet för att erbjuda ett pris mellan det föregående bestämda och marknadspriset. Investeringen skall dock ses som en sunk cost och därför skall Falck söka sig till annan upphandling för att iallafall få igen en del av den initial investeringen.

(P´ - C) - I - (Pm - C)-I = P´-Pm

Klein et. al (1978, s. 299) förklarar vertikal integration som ett medel för att reducera de kostnader som är knutna till risken med en investering i relationsspecifika tillgångar och potentiella opportunistiska motparter(holdup-problem). De kostnader det medför att med kontraktuella medel försäkra sig om att motparten beter sig ickeopportunistiskt måste vägas mot de kostnader det medför att administrativt hantera en större mängd tillgångar inom företagets ramar.

Då det enligt ovannämnda teori är omöjligt att formulera ett perfekt kontrakt, vilket skulle eliminera risken med samarbetet, är storleken på quasiräntan ett avgörande incitament för opportunism. Således är det storleken på denna avgörande för huruvida företaget väljer make eller buy.

En annan aspekt utöver kontraktsutformningen behandlas i EoS(s151-153) i form av transaktionskostnader. Transaktionskostnadsteorin, som beskriver anledningen till varför marknaden, som är det mest kostnadseffektiva alternativet, inte alltid är det självklara valet. Teorin utgår från perfekt konkurrens och består av två kategorier teknisk effektivitet och agent effektivitet. Vid perfekt konkurrens producerar marknaden med givna inputs ett större värde än vad ett enskilt företag kan göra, annorlunda uttryckt: marknaden är tekniskt effektivare än ett enskilt företag. Agent effektivitet syftar till graden av effektivitet i aktiviteter som rör vertikalt integrerade processer t.ex. koordination, agent problem, influensproblem, holdup-problem etc. En optimal organisation anses balansera de två motpolerna d.v.s. utnyttja marknaden när den är kostnadseffektivast och vertikalt integrera när det är effektivast. Den avgörande faktorn för kostnaden beror på hur specifik resursen är – vilken i sin tur kan hänföras till de relationsspecifika investeringar som krävs. Ett antagande är även att desto mer specifik en resurs är desto färre användningsområden finns och därmed färre köpare. Detta innebär att resursen blir mindre tekniskt effektiv då leverantörer inte kan dra nytta av skalfördelar i lika stor utsträckning som vid produktion av en mindre specifik resurs. Genom samma resonemang innebär en ökning av efterfrågan av slutprodukten även en ökning i kvantitet av resursen och därmed större skalfördelar – ökad teknisk effektivitet. Alltså, desto mer specifik desto mindre tekniskt effektivt att handla på marknaden om inte efterfrågan är tillräckligt stor för att skalfördelar uppnås.

Låg grad av resursspecificitet innebär lägre relationsspecificerade investeringar och därmed mindre sannolikhet att olika holdup-problem i kontraktlösningar uppstår. Därför anses marknaden vara agent effektivare vid lägre grad av resursspecifika investeringar.

Utifrån detta kan vi dra slutsatsen att investeringarna i de relationsbaserade tillgångarna vi har identifierat a. inte är tillräckligt specifika för att ge upphov till signifikanta holdup-problem. b. är specifika men tillräckligt efterfrågade för att skalfördelar uppnås men inte tillräckligt specifika för att vertikal integration är mer lönsamt.

Som parantes kan ett resonemang också föras kring i vilket kulturellt sammanhang som de involverade företagen verkar. Det går att tänka sig att i vissa kontexter är risken för opportunistiskt (i bemärkelsen moraliskt tvivelaktigt) beteende större än i andra sammanhang vilket kan grunda sig i olika affärskulturer. +eventuell källa (erik fixar)

3. Visar business caset på andra viktiga faktorer som inverkar på företags val i make/buy situationer?

Som tidigare redogjorts så skiljer sig utfallet i caset med transaktionskostnadsteorin och kan ha många orsaker. Först och främst säger litteraturen att desto mer relationsspecifika investeringar desto större sannolikhet att processen genomförs i vertikalt led inom företaget (EoS). Det finns en rad relationsspecifika tillgångar i vårt case som dessutom skulle vara nästintill värdelösa för andra aktörer då man har ytterst lite användning för ambulanser och ambulanssjuksköterskor i andra sammanhang.
Det näst bästa alternativa användningsområdet är rimligen att tillhandahålla tjänsten till ett annat landsting vilket innebär extra kostnader i omlokalisering av fysiska tillgångar och humankapital.

Alternativet till ett annat användningsområde är att istället tillhandahålla tjänsten i ett annat landsting vilket tillför kostnader i omlokalisering av fysiska tillgångar och humankapital vilket innebär extra kostnader. En av de största anledningarna till att denna process utförs externt anser vi är att en del av osäkerheten försvinner eftersom köparen är en offentlig organisation där utebliven betalning ses som mindre trolig. Däremot borde en osäkerhet uppnås genom att de beslutsfattande individerna inom landstinget blir valda av folket och de kan i värsta fall för Falck, bytas ut var fjärde år. Skillnaderna mellan hur de politiska blocken väljer att hantera ambulanssjukvård torde vara vitt skilda. Medan vänsterblocket propagerar generellt för offentlig hantering menar högersidan att man i större utsträckning borde privatisera. Detta borde således leda till en osäkerhet för Falck men genom att teckna längre avtal och kontrakt reduceras denna osäkerhet.

Landstinget står inför valet att köpa in ambulanstjänster eller producera dem själva. De måste först utvärdera om det finns alternativ till vertikal integration. Om det inte finns det måste landstinget själva producera ambulanstjänsten alternativt ingå en joint venture med ett företag som kan leverera delar av tjänsten. Om det som i fallet med Gotland finns marknadsaktörer att använda måste de utvärdera huruvida dessa kontrakt skulle innebära, informations-, koordinations- eller “holdup-problem”. Om de anser att dessa problem existerar så skall de utvärdera om de kan lösas genom kontrakt, och i så fall använda marknaden, eller genom intern styrning (internal governance) och i detta fall integrera verksamheten.

Holdup-problemet:
Kan landstinget utnyttja att Falck gjort en relationsspecifik investering genom holdup?
Landstinget skulle kunna ta del av den quasti rent som finns i den relationsspecifika tillgången som Falck investerat i. Landstinget vet att Falck är beredd att acceptera ett lägre pris än det som står i kontraktet så länge det är högre än det pris de hade fått från sitt näst bästa alternativ. Om vi förutsätter att kontraktet är inkomplett skulle landstinget kunna bryta kontraktet och erbjuda ett pris någonstans mellan kontrakterat pris och priset för Falcks näst bästa alternativ. Falck tjänar då mer på att acceptera det nya priset om de inte anser att de kan vinna en strid i domstol mot landstinget. Landstinget har på så sätt överfört en del av quasi räntan till sig själva. Här blir det viktigt för Falck att ta ställning till hur stor deras ränta är i jämfört med quasi räntan. Om quasi räntan är stor riskerar Falck att förlora hela sin investering. (Känns väl dock rimligt att det i kontraktet ges ett fast pris och att detta inte kommer kunna ändras i någon större utsträckning?)