Lögnens sanning.

Skulle du tro på en person som var en känd lögnare? Skulle du ha tillit till en person som tenderar till att ha rätt, eller en annan som ser trovärdig ut? Männskliga minnet är i högsta grad en källa av brister och fullständiga fel. Minnen är helt och hållet konstruktioner skapta av vår hjärna, dom är kopplade till vår interna model av verkligheten och speglas genom våra tankar och föreställningar om oss själva och världen vi lever i. Vi har dessutom ett utomordentligt dåligt minne för ursprunget eller upphovet av information, dvs källan. Vi kan alltså skrämmande nog sällan komma ihåg vart, vem eller hur vi fått informationen, med följden av att blint tro på den som fakta när det kan likväl vara hörsägen. Till exempel:
-Jag läste någonstans att….
-Jag minns inte vem, men någon sa till mig en gång att….
Känner du igen dig? Vi har alltså inget minne för källa och hur vet vi då att det är en sanning? Säg då att du minns vart du läste något, eller vem som sa något, hur pålitlig är då minnet? Enligt neurovetenskapens forskning förändrar hjärnan och bokstavligen modifierar detaljerna i våra minnen. Vi tillägger känslor, ämne och innehåll, vi generaliserar och på så sätt har tidigare händelser alltså minnen blivit kontaminerade. Vi integrerar föremål i minnet av händelsen, detaljer, efter själva händelsen har ägt rum. Därutöver tenderar vi att uppfinna detaljer för att fylla i luckorna, för att skapa en enhetlig berättelse och förstärka de känslomässiga ämnen och innehåll som vi själva är upphovare till. Detta gäller det faktum att minnet är en konstruktion. T.ex. när vi blinkar, saknar vi en liten bit av visuell information så våra hjärnor syr ihop den visuella informationen så att vi har en kontinuerlig ström. Vi gör på samma sätt detta även kognitivt, vi syr ihop olika bitar av ting vi uppfattar om en händelse, på så sätt får vi minnet av händelsen att låta bättre för oss själva men framförallt i andras öron.

Vi tar ett konkret exempel:
"Authorization for Use of Military Force Against Iraq Resolution of 2002".

Så lät de när USA´s regrering konstrukterade och modifierade sanningen bakom massförstörelsevapen teorin som ledde till invationen av Irak. Konspirationsteori? Nej, Kognetiv desinformerings prosses. Precis som när vi blinkade och hjärnan sydde in visuell information, precis som minnet, när vi kognitivt konstrukterade, tilldelade och generaliserade för att få en kontinuerlig informativ ström, precis så gjorde ”dom” till världen. Världen blinkade och informationen som sådan syddes in med bedragarens nål och tråd.
Förkastligt, vedervärdigt och helt oacceptabel ylar massorna. Hur kan detta ske, hur kan vi tillåta såna människor att styra, att ha positioner av betydlig vikt och påverkan i världen? Jag svarar: VI folket, frossar i okunskapens fest då vikten av upplysning och påverkan inte bekommer oss. Det är VI som utöver att blinka, väljer att stänga ögonen helt för att sedan öppna dem i riktningen av närmsta dokusåpa. Hur kan man med gott samvete tycka något är fel utan att veta vart informationen kommer ifrån? Hur kan missnöje gottfärdiga okunsakp? Kan de vara så att sanningen är relativ till hur lite du förvränger din verkligheten. Och vad är då verkligheten om inte en subjektiv spegelbild av en intern värld, lika olik och förendlig som alla världens individer.
Skillnaden som gör skillnaden är medvetenhet. Du kan aldrig förändra världen, du kan bara förändra din syn på den. Fråga, istället för att gissa eller tolka. Nyfikenhet, istället för ovisshet. Kritisk tänkande, istället för blint tro.
Har jag rätt eller har jag fel? Har du rätt att tycka det jag har fel i är rätt. Det är männskligt att fela, så då har jag allså rätt i att fela, eller är de fel?
Talar jag sanning nu? Vad tror ni?